När jag som ung psykolog på 70-talet besökte Järna och Antroposofernas verkstäder där blev jag fascinerad av att det vi gör både speglar och påverkar vårt inre.
I smedjorna var man tvungen att med kraft fatta beslut när man hamrade det glödgade järnet till rätt form. Det visade också om man hejdade sig i ångest eller forsade fram impulsivt. Hur regelerade man sin aktivitet?
I vävstugan gällde tålamodet och långsiktigheten men också en viss bestämdhet i anslaget. Hur jämt kunde väven bli, hur lös eller hård?
Vid keramikverkstaden gällde försiktighet och mjukhet för att inte krukan skulle återgå till endast en lerhög.
Och i konsertsalen skulle man orka uppmärksamheten att vara solist eller agera i grupp tillsammans med andra.
Jag har säkert flömt någon skapande aktivitet.
I min terapiverkstad använder vi bild ibland samt dikt och musik.
